Ingen verklighetsuppfattning
Snart handlar den här bloggen bara om dig Fredrick men du är så jävla verklighetsfrånvänd att jag kräks. Läs hans text om "antisemitism" och den "demokratiska" staten.
Varje gång någon kallar Israel en demokrati är det en spottloska i ansiktet på alla som dödats eller tvingats fly. Man är ingen demokrati bara för att man har pridefestival. De flesta av de immigranter du talar om är välkomna endast av religiösa själv. Man har rätt till medborgarskap om man är judisk, araber däremot ska fördrivas. Det mina vänner är sann demokrati.
Ingen skam, ingen moral
Vilken stad vill du bo i?
Internationaldagen

Bäst just nu
Mot framtiden
Den senaste tiden har varit så sjukt kul. En del bakslag men allt som allt riktigt bra. Jag mår bra och ser med positiva ögon på framtiden. Ålstafolket, det är med sorg i mitt hjärta jag åker härifrån. Ni äger och vi kommer att ses igen.
When Narvik goes gay, gay goes wild!
Alltid lika sympatisk
Centerns Fredrick Federley debatterar papperslösas rätt till sjukvård igår i P1.
Dags att ta oss framåt
Fick i min hand ett gammal nummer av tidningen Embryo, en tidning som ges ut av personer bakom www.anarkisterna.com. I denna fanns en mycket intressant artikel som satte ord på mycket av de tankar jag haft kring praktisk kamp och vardagsaktion. Jag ska här försöka formulera min åsikt i frågan.
Vi, som anarkister och frihetliga socialister, står ständigt inför det faktum att vi är få. Vi är få och vill mycket. Det handlar inte om några småskaliga förändringar utan om ett totalt omkullkastande av samhället. Det är inte konstigt att man känner vanmakt. Om vi bara nöjer oss med världsrevolutionen är det lätt att vilja sätta sig ner och självdö, för den är just nu långt, långt borta. Det är här den lokala biten kommer in, som jag berört i tidigare inlägg.
Vi måste utgå från oss själva, från vår vardag, från våra liv, vår verklighet. Kan vi bygga egna, fristående celler i vår närhet, som samarbetar med andra celler, kan de till slut ställa sig utanför och, i slutändan underminera den rådande ordningen. Skapa en vängrupp. Hur kan ni hjälpa varandra? Hur kan ni samarbeta med andra vängrupper i er närhet? Vad kan ni skapa för allmänningar? Internet? El? Vatten? Kan ni starta autonoma projekt? Ett kollektiv? Ett café? En konsertlokal?
Fildelningen är ett praktexempel. Där har kulturen blivit fri. Små delar som tillsammans underminerar hela skiv och filmindustrin. Får man tillräckligt djupa sprickor på samhällskroppen kommer sprickorna föröka sig för att tillslut bryta samman.
Samtidigt som man agerar lokalt är det viktigt att tänka globalt. Den sociala visionen är måste finnas där. Vi är inte egoister. Det är absolut nödvändigt att kunna ge folk en bild av det samhälle vi vill skapa men det är otroligt viktigt att vi som anarkister av ideologiska skäl påvisar att det inte finns något facit. Visst kan vi ha idéer och planer om hur ekonomi osv ska skötas men poängen är ju att det kommer visa sig längs vägen och att du eller jag inte ensamma har någon färdig lösning, det är något vi tillsammans kommer erfara längs vägen och lösa kollektivt.
En annan viktig aspekt är att det är en sluten grupp vilket gör att den inte förökar sig anmärkningsvärt. Rörelsen präglas av paranoia av förklarliga själv och över den vilar ett ständigt hot från brunskjortor, polismakt och andra reaktionära krafter. Men, revolutionen har aldrig vunnits av revolutionärer. Det är den stora massan som vunnit revolutioner. Det handlar om att upplysa och informa massorna, något som idag inte sker i stor omfattning.
Idag är folk i allmänhet livrädda för ordet "Anarkist". Det är synonymt med något dåligt och Göteborgskravaller. Vi måste visa upp en positiv sida och informera om att vi har praktiska alternativ, att kapitalism inte sitter i våra gener
(kapitalismen infördes inte förrän på 1800-talet, folk beter sig som om den rådit sedan stenåldern). De kamper som idag förs på gator och torg i form av toppmötesprotester, attacker mot svenskt näringsliv, a-kassa demonstrationer etc. är bara bevarande/försvarande aktioner, och inte framåtskridande.
Gatustrider med polis, krossade fönsterrutor och brinnande barrikader är bra just i dessa fall, då strålkastarljuset måste riktas mot en specifik fråga och det måste tydliggöras att alla inte går med på den linje politikerna målar upp, någor de gärna vill. Men mellan dessa sakfrågeaktioner behövs det även andra, upplysande aktioner om just den vardagliga kampen som är den absolut viktigaste om vi någon gång ska få uppleva det fria samhället. Det gäller att visa på de autonoma grupperna som ett levande alternativ till kommersialism och profithunger. Kan vi på det sättet skapa fler celler som kan samverka har vi nått en bra bit på vägen.
Det vi ska ha fokus på nu är att få stenen i rullning.
Amalthea 1908
1908 pågick en långdragen strejk på fartyget Amalthea i Malmö. Arbetarna strejkade för bättre levnadsvillkor och arbetsgivarnas svar var att ta in strejkbrytare från England för att få arbetarna att ge efter. Användandet av strejkbrytare var utbrett i de nordeuropeiska hamnarna och var ett hot mot arbetarrörelsen. Tre ungsocialister bestämde sig för att skrämma svartfötterna och tog sig med roddbåt ut till fartyget. Anton Nilsson placerade en bomb i en av fartygets lastluckor och smällen var så kraftig att den hördes ända till Lund. En av svartfötterna dödades och 23 andra engelsmän skadades.
De tre greps snabbt och Anton Nilsson och Algot Rosberg dömdes till döden, Alfred Stern till livstids straffarbete. En stor rörelse för Amaltheamännens friande växte både i Sverige och utomlands och över 130.000 namn samlades in till stöd för att frige de tre. Myndigheterna fruktade att ett avrättande av Anton Nilsson skulle kunna starta revoluionen och toppen nåddes 1 maj 1917 utanför fängelset i Härnösand där han hölls inspärrad då 11.000 arbetare deltog i ett fritagningsförsök. Situitionen var ohållbar och regeringen benådade tillslut Amaltheamännen i fruktan för vad som skulle kunna komma.
I år är det 100 år sedan attentatet och vi minns Amaltheamännen och deras ovilja att gå med sänkt huvud och buga för överheten. Vi minns vår historia av militant kamp och accepterar inte socialdemokratins försök att utplåna minnet av den till förmån för sin klasskompromisshistoria.
Ni gick från ord till handling och för detta minns vi er.
Vi minns ert mod och vi minns er offervilja.
Kampen fortsätter!
"Vi kan övertaga denna planet, omskapa alltsammans så att vi kan trivas här."
- Anton Nilsson (1887-1989)
Arbetarklassen har ingen nation
Ibland händer det bara
När jag igår stod på pissoaren på O'learys i Sundsvall tar en man plats bredvid mig. Han pratar om alla tjejer som är på stället och jag skrockar och håller med, som man bör. När mannen uträttat sina behov stoppade han inte in 'den' i byxorna utan behöll 'den' i handen, gick fram till handfatet och spolade rent hela paketet. Efter det satte han igång handtorken varpå han skakade och torkade familjejuvelerna under varmluften. Sedan sa han hej och gick därifrån som om det han just gjort var det naturligaste i världen. Kvar stod jag i chock och undrade om han var på riktigt.
Han lever livet va
Gatans lag
Snöra kängorna hårt vi ska gå ut
Gemensam sak och krossa varje snut
Lag och ordning i vårt fosterland?
I kväll står gatorna flammande i brand
Ser ni inte hatet ni föder
Stenar regnar och snutarna blöder
Höger och vänster, rött eller blått
En fasad, ett rent jävla skämt
Ni ska få se att det egentligen styr
Gatans parlament!
Gatans lag - Gatans parlament
Fredag betyder redigering och boxargroggar. Kolla in bandet Gatans lag. De är det bästa som hänt svensk musik på år och dar. Med djupa texter och titlar som "Gatans parlament", "Gatans lag", "Hata folk", "Skalla, sparka, sluta aldrig slå" och "Supa och slåss" säger allt. Ord och inga visor från Boråsbandet som hatar Elfsborg. Bra skit.
Ännu en moderat stjärna, utbildningsansvarige i Solna, Henrik Kelfve, har visat sin briljans. Det är ingenting konstigt i det här Henrik, vi står i direkt opposition till varandra och det är ingenting negativt. Vi ska göra det, så länge saker ser ut som de gör. Sen kan du jämföra Mona Sahlin med vem du vill, det berör mig inte, ni är stöpta i samma form du och hon.
Har ni inget bättre för er kan ni även kolla in Sveriges elits egen tidning,
sköna värderingar iaf.
Sitter du på bussen nu?
- Ja.
Hur känns det? Är det äckligt?
- Jag känner liksom: "Vem har suttit här innan mig? Är det någon äcklig person? Är det en socialdemokrat? Är det någon tjock person?".
Stöd Malmö26
De 26 åtalas efter en blockad mot restaurangen Izakaya Koi.
Den anställde kocken misshandlades grovt av sin chef och sades ogiltigt upp. Efter varslades det om stridsåtgärder och när blockaden gick av stapeln den 1 december 2006 slogs den våldsamt ner av polisen som attackerade den med tårgas.
Det här är ett led i den arbetar och fackföreningsfientliga politik vår regering för.
Det ligger i borgerlighetens intresse att reducera konflikter till ordningsfrågor och skulle de 26 fällas är det allvarligt för konflikträtten. Minns att vi aldrig fått nåt gratis, vi har fått kämpa oss till de rättigheter vi har och vi får fortfarande kämpa för att behålla dom. Borgarna är parasiterande, arbetsskygga utsugare som skor sig på oss och de tar varje chans de kan för att ta ifrån oss det som är vårt.
Ladda ner flygblad och sprid.
Den moderna fotbollen
Pausmusik. Jippo. För stora arenor. Sponsortävlingar i halvtid. Videoövervakning. Borttagande av ståplatser. Utförsäljning av arenor och ligor. Biljettpriser som tvingar folk att äta nudlar. Noll klubbkänsla hos spelare och ledare. Översitteri. Uefa-regler. Kollektiva bestraffningar. Regler som slår orättvist mot klubbar med stora supporterskaror. Godtyckliga avstängningar och ingripanden på läktarplats. Planer på delade arenor hos rivaliserande klubbar. Polis och vaktbrutalitet.
Det handlar inte om företagsamhet, pengar och makt. Det handlar om klubbkänsla och engagemang. Något ni aldrig haft en susning om vad det är. Ni sitter bakom era skrivbord, i era konferensrum eller står på nåt jävla hak och äter snittar medan vi står i minusgrader eller spöregn på en läktare mitt ute i ingenstans. Hjärtat finns hos oss. Vi är fotbollen, inte ni.
Idag krossar vi djyrgårn.
1 maj Hamburg
I Berlin möttes de 10.000 starka i den autonoma demon av 15.000(!!!) poliser och gatustrider utbröt.
Sjukt
This is the modern Rome burning.
This is New York burning. This is Boston burning. This is Omaha burning.
This is Washington burning. This is Pittsburgh burning. This is Birmingham burning.
Let it burn.
Federley berättade i DN förra veckan att han på sin 30-årsdag imorgon ska fira med goda vänner i gamla stan. Fredrik, jag antar att min inbjudan måste ha kommit bort i posten? Det här vill man ju inte missa för allt i världen. Undra vad du får av din vänner? Hoppas en lårkaka. Eller nej. Hoppas två.
Gödsel
Slänger in en bild på polisens firma från första maj, alltid lika diskreta, eller?

Internationell polisbrutalitet, överklassens kampenhet.
Inget jävla sossetjaffs, arbetarklass mot överklass!

Första maj var fantastiskt på alla sätt och vis, den bästa på flera år.
Motivationen är på topp, nya kontakter har knutits och nya planer smids.
Alla till universitetet ikväll. Motkraft.net firar 10 år på Allhuset med start 22:00.
18 år, 80:-. Fjärde världen, Wordsilah, Ayhan Aydin och Jattao på scen. Väl mött!