Förändring nu
Ingen kan argumentera mot att kapitalismen har skadat vår värld till bristningsgränsen. Jag känner dock att man bör ha utgångspunkten i det samhälle vi lever i idag och att det är utopiskt att blicka tillbaka mot ett samhälle innan vi fick dagens maskineri. Vi är för många människor i världen idag, det är ett faktum. Moder jord kommer aldrig att palla det tryck vi utsätter henne för.
Hur motverkar man detta? Massavrättningar? Självmord?
Nej, vi måste ha utgångspunkten i det läge som råder.
Men det kommer inte att räcka att köpa ekologisk mjölk. Vi kommer att få se fler naturkatastrofer i stil med Tsunamin och de orkaner som drabbat staterna.
Och det är i första hand inte vi, västvärlden, som kommer att få ta konsekvenserna av profithungern vi gjort till verklighet. Det är de som redan har det värst som kommer att få betala det ultimata priset. Afrika, Asien, tredje världen.
Civilisationen, som vi känner den, kommer att falla förr eller senare.
Inte mig emot, men hur många liv kommer det att kosta innan världsherrarna gör verklighet av sitt prat om förändring? Det kanske inte är din mamma eller min bror som kommer att få sätta livet till i det första skedet men ett liv är fortfarande ett liv för mycket. Radikala förändringar måste ske.
Historien har lärt oss att vapen inte är vägen att gå. Vem som helst kan vid rätt tidpunkt göra en statskupp men det är inte "revolution" i dess sanna mening. Det handlar inte om ett frontkrig, den viktigaste aspekten är den sociala, staten kommer alltid att ha större vapen än oss. Det behövs en absolut underminering av kapitalet och dess maskineri om det ska finnas någon räddning och utsikt för rättvisa. Om vi inser och förnekar vår position som "varufierade" varelser som inte kan eller vill vara varor längre kan vi omkullkasta kapitalets logik och den revolution som iaf jag vill ha ska inte behöva kräva offer. Inte pga. någon pacifistisk logik utan genom att ju större sociala förändringar vi gör desto färre (inga) offer kommer att krävas. Vi behöver ett nytt ekonomiskt tänkande och ett absolut fönekande av det levnadsätt, den profithunger och den masskonsumtion vi kallar våra liv. Vägen dit är lång men vi måste börja nu. Annars går vi under.
Hur motverkar man detta? Massavrättningar? Självmord?
Nej, vi måste ha utgångspunkten i det läge som råder.
Men det kommer inte att räcka att köpa ekologisk mjölk. Vi kommer att få se fler naturkatastrofer i stil med Tsunamin och de orkaner som drabbat staterna.
Och det är i första hand inte vi, västvärlden, som kommer att få ta konsekvenserna av profithungern vi gjort till verklighet. Det är de som redan har det värst som kommer att få betala det ultimata priset. Afrika, Asien, tredje världen.
Civilisationen, som vi känner den, kommer att falla förr eller senare.
Inte mig emot, men hur många liv kommer det att kosta innan världsherrarna gör verklighet av sitt prat om förändring? Det kanske inte är din mamma eller min bror som kommer att få sätta livet till i det första skedet men ett liv är fortfarande ett liv för mycket. Radikala förändringar måste ske.
Historien har lärt oss att vapen inte är vägen att gå. Vem som helst kan vid rätt tidpunkt göra en statskupp men det är inte "revolution" i dess sanna mening. Det handlar inte om ett frontkrig, den viktigaste aspekten är den sociala, staten kommer alltid att ha större vapen än oss. Det behövs en absolut underminering av kapitalet och dess maskineri om det ska finnas någon räddning och utsikt för rättvisa. Om vi inser och förnekar vår position som "varufierade" varelser som inte kan eller vill vara varor längre kan vi omkullkasta kapitalets logik och den revolution som iaf jag vill ha ska inte behöva kräva offer. Inte pga. någon pacifistisk logik utan genom att ju större sociala förändringar vi gör desto färre (inga) offer kommer att krävas. Vi behöver ett nytt ekonomiskt tänkande och ett absolut fönekande av det levnadsätt, den profithunger och den masskonsumtion vi kallar våra liv. Vägen dit är lång men vi måste börja nu. Annars går vi under.
Kommentarer
Trackback