dissident

I lördags hittades en bomb utanför Syndikalisternas lokaler i Norrköping. Samma dag hade NSF, Nationalsocialistisk front hållit torgmöten i Norrköping och Linköping. Tillfällighet? Knappast.

Nazisterna har aldrig gillat facklig verksamhet i allmänhet eller syndikalister i synnerhet. I deras värld finns det inte plats för oliktänkande, internationalism eller gränsöverskridande solidaritet och alla ska veta sin plats.
De påstår sig vara antikapitalister men har alltid sprungit överhetens ärenden genom att splittra och söndra, så än idag.

Inte en tum ska vi vika.
No pasaran!

Läste Uppsalatidningen i helgen, där hyresgästföreningens ordförande Maud Hagberg skrivit ett debattinlägg till bostadsminister Mats Odell (kd).
I denna kan man läsa:
Mats Odell uttalade sig 2006 om en förändring av fastighetsskatten som ska "direkt klippa banden till marknadsvärdet" och istället vara "ett lagstiftat tak som bygger på självkostnaden för att kunna bruka fastigheten". Alliansen vann och fastighetsskatten ser nu ut som Mats Odell ville.
Men hyresgästerna då? För det här med självkostnadsprincipen gäller väl alla, inte bara de med villor, radhus och bostadsrätter?
ICKE.
Hyrornas koppling till marknadsvärdet ska istället stärkas. Mats Odells utredning föreslår "efterfrågepåslag" på hyran. Har du en lägenhet i ett attraktivt område kan hyran öka med så mycket som 63 procent enligt sakkunniga. Antagligen kommer samma utredning innebära att kommunala bolag slopar självkostnad som princip och vi kommer få se hyror efter vinstmaximering.

Summan av kardemumman:
Själkostnad för en del medan andra ska drabbas av marknaden fullt ut.

Tilläggas kan att Ragnwei Marcelid, bostadspolitisk talesman för kd, innan valet sa att förändringar i hyreslagstifningen inte skulle tillåta höjda hyror.

Jag vill skrika.

Låten till den här videon är fan helt underbar.

Våra arbeten får oss att göra val vi annars inte hade gjort och vi ger upp en bit av oss själva varje gång vi gör det. Både du och jag har gjort det. Aldrig att jag hade kastat ut en hemlös på gatan, men har chefen sagt det så måste det göras. Han har ju köpt mig och min tid. Han äger mig under min arbetstid och det är han, inte jag, som bestämmer vilka värderingar som gäller, han bestämmer vad som är rätt och fel och hur jag ska agera. Varje dag säljer vi vår vilja och rätt att själva fatta beslut.

Förvillad av en missriktad lojalitet springer man djävulens ärenden. För vad har jag att vara lojal mot? Ska jag vara tacksam för att jag måste tillbringa merparten av min vakna tid med att göra saker jag annars aldrig gjort, saker jag inte vill göra? Ska jag vara tacksam för att jag pg a arbete varken har ork eller lust att göra alla de saker jag egentligen vill göra? Ska jag vara tacksam för att jag är tvingad att arbeta för att kunna äta eller ha ett tak att sova under? Att jag behöver ett arbete för att ens kunna överleva? Men lojaliteten är även synonym med rädsla. Rädsla för att stå utan jobb om du säger saker eller beter dig på ett sätt som de styrande inte uppskattar. Rädsla att förlora den nödvändiga inkomsten. Rädsla att förlora det man avskyr, det arbete som sakta bryter ner livsglädjen.

Jag fruktar att gå tillbaka till arbetslivet. Jag vill inte sälja mig själv mer.

New York var grymt och jag hade jäkligt skoj. Mycket promenerande men vi hann med sjukt mycket. Så najs att få kvalitétstid tillsammans. Nu är jag tillbaka i skogen och känner mig mer motiverad än på länge. Mycket bra.