dissident

Jag var under gårdagskvällen och lyssnade på ett mycket intressant samtal kring politiskt våld på ABF-huset, här följer mina tankar. Jag tycker att många allt för snabbt tar avstånd och moraliserar kring företeelsen. Innan man går in i fantastiskt djupa filosofiska diskussioner om våldets vara eller icke vara och dess moraliska berättigande ska vi ha i åtanke det liberala våld vi hela tiden utsätts för. Folk som blir berövade sin inkomst, pensionärer som inte har råd att gå till tandläkaren, det strukturella våldet. Samma sak med polis och militär, det är våld som är inbakat i varje stat och som går hand i hand med kapitalet. Men det är ett våld vi alla tyst enats om att det är okej. Det är kulturellt accepterat. Det betyder dock inte att det inte existerar, många människor utsätts dagligen för våld i demokratins namn. Det vi gör är en reaktion på det samhälle vi lever i.

Personer som brukar våld benämns alltid olika. Terrorist den ena dagen, frihetskämpe nästa. Motsånd dag ett, huliganism dag två. Man är även snabb att kalla alla utomparlamentariska rörelser för våldsamma bara för att man gått utanför den representativa demokratins riktlinjer. Vårt system uppmanar med sin fyraårsröstning till passivitet och vill egentligen inte bjuda in till verkligt deltagande samtidigt som man gör allt för att dölja att man i själva verket är en skendemokrati. Att då smutskasta alla som rör sig utanför ramarna är helt i linje med hur man agerar. Man försöker att påstå att våld och politik är helt oförenligt och inte har en plats i en demokrati fast det strukturella våldet drabbar människor varje dag. Och är inte det våld så säg? Staten har monopol på våldet och är allvetande, allsmäktiga i frågan om våld.

Jag tycker att när någon kastar en sten på en polis bör det istället för huliganism ses som ett försök att ta tillbaka det våldsmonopol som de besitter. Det är snarare en symbolisk handling än ett verkligt försök att störta en mycket starkare polismakt. Är det inte så att vi ändå någonstans uppskattar att det finns dom som gör det vi inte vågar? Som tar det steget vi av olika anledningar inte tar? För det är faktiskt så att de inte bara brukar våld, de utsätter sig också automatiskt för våld, från nazister, från poliser, från militärer och de riskerar ofta lång tid bakom lås och bom. Sen tycker jag att mycket av det "dom" ofta betecknar som våld inte är det. Att kasta en sten genom en ruta, att slå sönder en polisbil, det är skadegörelse. Det är just att slå sönder en polisbil eller ett fönster. Att kalla det våld är att jämnställa bilen med människan, alltså fullständigt orimligt. Våld är en handling som orsakar en levande, kännande varelse skada eller lidande. 

Jag tror att alla delar av rörelsen behövs och är viktiga för att röra oss framåt. Din metod kanske inte är min, men likväl fördömer jag den inte. Det är väl egentligen min poäng, att det är farligt att gå in och säga att våld i alla lägen är fel. Jag tycker man ist ska se till vilken typ av medel som bäst tjänar syftet i den situation man befinner sig i. Ibland är det strategiskt katastrofalt och ofta vinner man inga massor med våldsanvändning, ibland behöver man dock bruka aktivt självförsvar. Vid de tillfällen man använder sig av våld i dess verkliga mening bör man vara helt klar över varför man gör det och ha en politik att backa upp det med.

Kom dock ihåg att våld har ingenting med lagar och regler att göra, du kan bryta hur mycket lagar som helst och bruka civil olydnad mest hela tiden, det är egentligen BARA om du orsakar en annan levande, kännande varelse skada som du är våldsam.

Samtidigt som man inte kan få socialbidrag när man äger en lägenhet finns det inga hyresrätter att finna. Man ska äga, kan man inte äga ska man bo på gatan. A-kassan försämras samtidigt som den blir dyrare. Facket ska bort, det är arbetsköparens marknad. Sänkt förmögenhetsskatt, mer pengar till de som redan har, mindre skatt och gemensamma resurser. Fastighetsskatten har tagits bort, högre hyror för oss och mer pengar till den ägande klassen. Pigavdrag införs, de rikas dass ska städas med pengar ur vår gemensamma skattkassa. Vi misstänks när vi blir sjuka, arbetsköparna kan nu begära sjukintyg från dag ett.  Våra gemensamt ägda tillgångar ska säljas ut till privata vinstdrivande aktörer utan insyn från allmänheten.

Komvuxreformen gör det i praktiken omöjligt för gemene man att läsa upp gymnasiebetygen och försämrar villkoren för de få som kommer in. Csn ska även det reformeras, den som måste läsa ett extra år kommer inte ha lån för fullfölja ett helt program, att studera kommer bli ett privilegium för den med pengar. Man ska jobba. Samtidigt är arbetlösheten skyhög och vår finansminister står som en meterolog i tv-rutan och spår om 11% arbetslöshet inom något år, utan ett knyst om lösningar eller idéer.

Det har knappast blivit bättre under de två åren borgarna haft makten men vi är naiva om vi tror att ett regeringsskifte skulle ge oss makten i våra händer. Yrkespolitikerna måste avskaffas snarast möjligt, det är hög tid att ta politikerföraktet till nya höjder och på allvar avveckla den här kvasidemokratin och exploateringsekonomin. Det handlar inte om partitillhörighet, det handlar om klass.